FRE 1 Augusti

Hett, växlande molnighet, regnet hänger i luften.

5 mil

SHIT BAH - har jag kollen-på-läget?
Efter att ha avklarat familjesemesterveckorna, med bl a min 40-årsdag som en av höjdpunkterna, har jag nu lämnat dem bakom mig på Blidö. Valsar runt hemma i min lya som en yr höna och försöker strukturera upp min packning: har jag koll på läget, har jag glömt något? Pass, pengar och piletten samt hojnycklarna har jag full koll på. Hrmmm... ska / ska jag inte kanske åka o tjacka denna-där låsvajern så att hojutrustningen kan låsas fast på hojen under vårt tilltänkta besök till Venedig? Tankräm, fillsingar, strumpor, kartor, kameran, filmkameran, t-tröjor, handduk, batteriladdare, regnställ, extra handskar, spännremmar, jeansbyxor - STRESSVETTEN flödar - Göran ringer, Andreas ringer. Göran = colers, Andreas svettas också! Vilka kortbyxor ska jag ta med mig? Stora beslut att fatta under hård svettpress  :o)

Anyway, som ett under kommer jag ut med all (jävla) packning, ned till hojen, en halvtimme innan avtalad tid på Shell/Globen kl 1500. Packningen surras fast under försök ett (har en ny hoj sedan förra repan till Norge 2007). Göran anländer avslappnad och med en minimal packning - som alltid! Möter upp en svettig Andreas och tankar upp fullt på Shellmacken. Alla råtaggade och ut på 73:an!

Straxt innan Nynäshamn börjar det att regna lätt - Andreas ignorerar det och tuffar vidare i endast tische och skinnväst, själv sitter jag och osar förbannelser över vädret. Strax innan kl 17 får rulla in i båten (Polferries mellan Nynäs och Gdansk). Hojarna surras, packning av, tungt o bökigt upp genom trapporna och till incheckningsdisken. AAHHHHhhhh - en kall ZYWIEC, dvs en kall BÄSH rakt ned i stuuuuupen. Andreas, Mange och Göran är nöjda.

Ett par bira senare, inkl en stabil korv-med-pommes-middag, slår vi oss ned i loungen och fortsätter kvällen... Givetvis kommer vi i slang med ett par polska lastbilschaffisar, som glatt bjuder på wirre och cola! Frågan är om vi ska ta den norra eller södra vägen in till Tyskland... Kastar in handduken runt ettrycket, trots allt en morgondag att ta hänsyn till.

Dag ett, som alltid den bästa semesterdagen :o).

LÖR/SÖN 2-3 Augusti

Mulet, regn och växlande molnighet. HALT.

ca 70 mil

HELLRIDERS - HIGHWAY TO HELL.
Åsynen av Gdansk uppfyllde givetvis alla förutfattade meningar om Polen. Ett grått och mulet väder ackompanjeras av ett hamnområdet med kranar, skorstenar och fabriker - gråa byggnader. Lastbilarna startar upp inne i båten och vi får en föraning om hur Polen kommer att lukta. Kl är 1300 när vi vinglar ned för lejden och försöker hitta rätt väg ut från ett slitet Gdansk mot Tyskland. Lyckas med konststycket att blås två röljus i min iver att hålla ihop flocken, törs inte ens tänka på vad som hade hänt om polisen fått syn på mig/oss... SHIT BAH!

Well, efter en del debacle tar vi oss ut från Gdansk och tar vi in på väg 222 ned mot Starogard Gdanski där vi växlar över till väg 22 - som more or less går raka vägen till den 'Dyska' gränsen. Vi passerar små byar och städer så som Czluchów, Walcz och Gorzów Wielkopolski - sug på dessa namn efter ett par bäsh :o) Vi når fram till gränsen, i Kostrzyn, kl 2045. Det har mao inte gått fort. Vill minnas att vi harvade runt mellan 60-90 km/h de ca tre första timmarna. Dels beroende på vägkvalitén, hög trafik samt att det regnade lätt under ca 2 timmar = tvålhala vägar! Tänk dig en dieselvåt och knöglig asfalt med ett skidspår och att vägbanan mellan spåren är konväxt. Vi kom fram till att det var bäst/säkrast att ligga mellan spåren. Och när vi ändå är inne på temat trafiksäkerhet: ofta tät växtlighet nära inpå vägbanan (vildsvin?!).

Fyller upp bensintankarna och styr över floden Oder och mot BERLIN. Mörkret faller på och snart ser vi ingeting genom våra glajor - Mange skiträdd och längtar hem! Göran o Andreas manar lugnt på. Själv väljer jag att köra utan glajor, störtskönt? not! Anyway, står vi tillslut framför Brandenburg Tor mitt i Berlin och vet inte vart vi skall ta vägen för att hitta ut mot LEIPZIG, härva! Med Göran i spetsen hetsar vi runt som ett gäng bålgetingar (ett o annat röljus, ojdå) och på något mirakulöst sätt hittar vi ut på autobahn mot Leipzig för att lika snabbt bli avvisade pga ett (satans förbannat jävla) vägbygge - SHIT BAH! Ny härva och vi harvar runt i någon gudsförträngd förort till Berlin, klockan är nu efter 2400. Efter att ha stoppat en stackars ensam 'tant' på sin moppe (som inte kunde engelska), vid en rondell där vi samtidigt skapar trafikkaos mitt i natten?!, får vi, med lite hjälp av en andra person som stannat för att 'undsätta' tanten, hjälp med vägen mot Leipzig. Finally, rullar vi upp på A9, fäller ned glajorna och håller styvt 130. Sikten är lika med noll - du kör i rymden. Det enda riktmärken man har är att hålla efter de vita vägmarkeringarna...

Så efter ca 17 mil på A9:an når vi ääääntligen vårt Formel-1-hotell, straxt innan Leipzig, kl 0215 på natten. Trötta men mycket glada :o) Efter ett jääääla fippel lyckas vi ta oss in på hotellet. (Allt var förbokat o klart samt att vi hade ringt och meddelat 'scen' ankomst.) För att komma in behövde vi knappa in bokningsnummer, dra ett kort, och tydligen även komma ihåg koder som skulle knappas in för åtkomst till hotellrummet. Tillslut... av med paltorna, slår en drill och efter vaskat fejs bang ned i bingen - somnar inte på ROT då dagens äventyr fortfarande pulserar i kroppen....

Detta var ridens hårdaste och läääängsta dag - bra ny erfarenhet vunnen!

SÖN 3 Augusti

Växlande molnighet, mest sol, hotande regn

ca 75 mil

MOOOOOT ITALIA OCH DOLOLOLOMIIIITERNA - det är nu 'semestern' börjar.
I vanlig ordning vaknar Göran först, karln vet inte vad sovmorgon är. Andreas slafar i eget rum. Studsar upp som en kvittrande kollibri - not really - och ordnar med hygienen (tror att vi fick i oss ca 5 timmars sömn). Den duschen visste va den satt. Drar i oss en rättså stabil frulle-bulle, pynjar sedan med packningen och vräker oss ut på A9:an och styr ned mot Nürnberg, München och Innsbruck i Österrike. Trafiken på autobahn är som alltid hård och intensiv. Gäller att ha god överblick både fram och bak samt planera körningen med god framförhållning. Som tre musketörer håller vi ihop gruppen: en för alla, alla för en. Vi säger dock: "det ska vara lika" (men det är en annan historia ;-)

Dinkan klämtar nu 1800, BRENNERPASSET - YES. Nu börjar den verkliga hojsemestern. Bara cirkus 12 mil kvar ned till Arabba - mitt i hjärtat av Dolomiterna. Det intressanta med Brennerpassat är att vägen alltid går/upplevs som nedför, oavsett i vilken riktning du än kör i, que? Brennerpasset är en tvåfilig motorväg, men det gör absolut ingeting när man sköljer fram genom det storslagna landskapet som en majestätisk inramning. Nu sken solen och vi ikapp med den.

I trakterna runt Bressanone (Brixen) tar vi av mot Brunico (Bruneck) på väg 49. I San Lorenzo hittar vi tillslut in på väg 244 som ska ta oss hela vägen ned till Arabba. Mellan Lorenzo och Arabba är det bara ca 4,5 mil... Men shit va tid det tar, det är nu vi stöter på de första riktiga slingerbultarna, de serpentintvära kurvor avlöser varandra i rask takt. Möter en liten Fiat i en tvär skymd kurva som tror att han är själv på en gokartbana, hoppsan! Kommer till en liten by, där vi ska ta av mot Corvara (som är den sista byn innan Arabba), dock är vägen/avfarten mot Arabba avstängd pga vägbygge och vi hänvisas vidare ut i tomma (jävla) intet! Italienare är bra på många  saker, se bara på romarriket. Men att skylta.... I have no further comments. Oftast får man nöja sig med en enda skylt, och den sitter precis där man ska/bör ta av.

Anyway, en bit upp mot Passo di Gardena känns det inte rätt. Fågelinstinkten säger: fel håll, ni ska över det berget. Vänder om och kör tillbaks mot den lilla byn och DÄR ser vi en liten post-it-lapp som säger det vi önskar se! Rullar upp och ned för Passo di Campolongo. Dra på trissor, nu snackar vi riktiga Dolomitbultar och vi kämpar på med våra fläskiga customhojar, Andres åker på sladd i en kurva (kör med 'slicks'). DÄR, där nere så äntligen siktar vi ARABBA - mycket långt bort från Gdansk och alla långa autobahnstreckor. Men vasch fan ligger vårt hotell, Genziana? Efter att ha passerat samma torgrondell typ 300 gånger och yrat hit-och-dit så beslutar vi oss för att släppa på tunghäftan och FRÅGA! (Vi kör alla med raka rör, tror ingen kunde undgå oss.) Det visade sig att vi hade kört rätt den första gången, lökar! Anyway, vi var väntade av Patrick, sonen i det familjedrivna hotellet, och hojparkeringen var fullpackad så vi fick stå i garaget - vilket vi fick göra under hela vår vistelse, nice. Skorpan gäspar nu runt niobläcket, tog oss mao ca tre timmar att avverka det där 12 milen, puh.

Hastar ned till 'torgrondellsrestaurangen' och beställer PIZZA, vi är ju i ITALIA! Första bäshen slinker ned med blixtens hastighet, sjukt gott som även pizzan.

Vi bodde på Motorbikehotel Genziana: "Situated in the heart of the Dolomiti, 1602m above sea-level on the north-east border between Veneto and Alto Adige – Sudtiro. Two of the most famous mountain passes start from Arabba: The PASSO PORDOI (2239m) noted for its beautiful scenery and colours, the PASSO CAMPOLONGO (1875m)." (Hittade hotellet via SMC:s hemsida.)

I mål så att säga - underbara imorgon, underbara imorgon... STELVIO.

MÅN 4 Augusti

Växlande molnighet

xxx mil

Passo dello Stelvio
Från Arabba dra vi upp över Passo Pordoi (2239 möh) och Passo di Sella (typ lika högt). Tar sedan sikte på Merano och sedan är det skyltat hela vägen till Stelvio (2757 möh). Svettig färd uppför, stundtals lätt svindelvarning. Som tur va gassade inte solen på, vilket inte gjorde körbana alltför sopahal. Väl uppe på toppen sliter Göran ut sin bullerinsats för att få ett ökat luftutflöde... Kör ned genom Schweiz... En Intressant liten upplevelse för snubben med HD:n, Andreas. All of a sudden funkar inte (the bad ass mutha fucker) bakbromsen, ooojda! Anyway, vi hastar vidare - som alltid i gott humör, något annat humör med dessa kisar existerar inte. Hem via Bolzano, bränner hårt på motorvägen och vi skiner ikapp med eftermiddagssolen... Parkar hojarna kl 2030 och sedan ned på pizzerian - skål och go'natt!

Det visade sig senare att Andreas bromsolja var helt slut = svart. Vår extremt vänliga och hjälpsamme hotellvärd, Patrick, kirrade med oljebyte - rejsingolja bah!

TIS 5 Augusti

Soligt

xxx mil

TestKörning mot Venedig..
Testar vägen ned mot Venedig genom att köra slingerbulten fram till motorvägen, Ponte/Belluno. Passerar små orter så som Alleghe, San Tomaso, Cencenighe, Agordo - väg 203. Från Belluno hittar vi ut till sjön Lago di Santa Croce, vid den lilla staden Farra, där vi tar oss ett dopp. Ball bikers badar. Drar i oss en rättså smaklös varm macka: ost o skinka. En liten skrämd tomat hade - faktiskt - inte gjort ont (även med munsår). Styr sedan upp på väg 51 mot den gamla OS-byn Cortina, passerar över Passo di Falzarego (2105 möh). Hemma tidigt för en gångs skull, in med hojarna i garaget och sedan till BikersBaren på hotellet - GOTT :o) Som sagt, vi tar EN öl - en öl när den smakar som allra bäst.

SKÅL.

ONS 6 Augusti

Soligt

ca 40 mil

Venedig..
Efter gårkvällens sk EN öl hoppar vi raskt upp och styr ned till Venedig - väcker dock inte byn men väl de andra byarna vi drar förbi. Vi rullade ut från Arabba. Annars inte en kotte ute på vägarna. Passerar över en fetsomegabro över en djul dal/ravin. Blir omkörd av Något - sa bara VROM och så var Det förbi! Stannar till för en morgonjava, American coffy. Efter en o annan av- och påfart styr vi upp på bron över till Venedig. Rullar ända fram till så-långt-man-får, dvs busstorget. Svårt att finna parkering i Venedig, även med en hoj. Mopparna stod packade som sillar (hur fan kan en sill vara packad? öööö). Till slut hittar hittar vi varsina små fickor nere vid hamnen, strippar och låser fast vår utrustning. Traskar innåt o tooouristar med kamerorna i högst hugg, som alla andra. Når målet San Marco, utan karta, och vänder sedan hemmåt. Tjackar lite tooouristkläder till kidsen och ett halsband till min sambo. På vägen ut till motorvägen fipplar jag med min jacka så att den nästa flyger av mig. Fladdrar som en läderlappsmantel bakom mig! Rundar av dagens ride med ett par bäsh i bikerbaren. Innan middagen anfaller ett oskoväder Arabba - blixt o dunder, anfäkta o anamma! Då vi inte har några egentliga färdplaner för torsdagen samt något boende bokat i Prag försöker vi surfa runt på en hotelldator - vi lyckas med nada!

Been there done that - here we come Pragua!

TOR 7 Augusti

Soligt

ca 70 mil

Prag..
Solen skiner och vi med den, lastar i oss en sista Arabbafrulle, packar hojarna och styr upp över Passo di Campolongo. Checkar in på Brennerpasset och håller styvt mot München och sedemera Prag. Högt o hårt tempo hela dagen på dem autobahn! Landar in i PRAHA som ett gäng bålgetingar i vår jakt på ett 'natthärbärge' - burnar runt hit-och-dit med Göran i tätet, vår officiella tätkarl i städerna. På tredje försöket hittar vi ett perfekt central vandrarhem där hojarna kan stå på innergården. Knäpper upp två snabba pilsner på rummet, dusch och glider sedan ut i nattvilet. Rundar av nattäventyret med en SISTA bäsh kl 0330 på en gaybar!

LIGHTS OUT.

FRE 8 Augusti

Växlande molnighet

ca 35 mil

Prag - Berlin..
Well, denna-där sista bäshen visste var den satt! Hoppar kvittrande ur slafen - NOT - drar en dusch, pynjar en stund på rummet och sedan ned till kulturmatsalen McD. Åter till vandrarhemmet för lastning och surrning av bagage. Jaha, hur fan hittar vi ut rätt mot Berlin? Håller på att köra ifrån varandra vid ngn Essingeled-liknade strulkorsning. Hamnar så slut på rätt väg mot Berlin på en nyregnad motorväg = BLÖTT som om det regnade! Passerar IKEA i Dresden och skymtar sedan Berlin i horisonten, ja en bra bit efter Dresden (som totalbombades under Andra världskriget - krig är inte bra). På ngn magiskt sätt hittar vi rätt vandrarhem igen, centralt o billigt, får även ett rum för 6 pers. Drar en wok på vandrarhemmet och sedan ut på stan för lite toooouristing, bl a Brandenburg Tor och checkpoint Charlie samt lite turistinköp av en skolväska till min dotter. Kvällen blir softish...

Det behöver inte alltid gå i hundraåttio.

LÖR 9 Augusti

Växlande molnighet

ca 55 mil

Berlin - Gdansk..
Frulle-bulle, pynja och surra and off we go till Berlin-muren. Snäpper av ett gäng bilder på "tingesten", sjuk jäla pryl bah! Tar oss norrut från Berlin på A11/E28 mot den polska gränsen och håller den större staden Szczecin som riktmärke. Sista biten in mot Polen är som en (jävla) "pucke-päst", Andreas håller på att sumpa sin packning. Rullar på bra genom Polen tills... ..vi blir avledda ut på landsbygden, trafikolycka längre fram. Härav. Finally kommer så kommer vi ut på huvudleden igen, anländer till Nynäsfärjan med 45 min tillgodo, phew! Surrar hojarna på färjan och sedan upp på "bakpansaret" för ett par välförtjänta ÖL i solskenet. Kör en enkel middag bestående av slang med pommes. Natten rundas av på båtens nästan folktomma disco - moget!?

Tror nog att det mot slutet gick i hundraåttio..?

SÖN 10 Augusti

Växlande molnighet

ca 5,5 mil

Nynäshamn - Svedmyra
Upp o hoppa - nicka sockerdricka, eller va' det nu brukar heta... Rullar ned för lejden och styr med bestämda tag mot första bästa PIZZERIA. Raaaaaaap, uppsittning och sedan ut på 73:an för en stillsam färd mot hemmet och den kära familjen - SOM - där väntar med en "o-i-hopsatt-cykel" åt sonen. Wot a man's gotta do - a man has got to do. Med tummen mitt i handen och ca 90 min senare rullar vi ut cykeln :o)

TACKAR FÖR VISAT INTRESSE - KEEP ON TRUCKIN'.