ManGes SyltRecenSioner

Restaurang 91:an
Rinvägen 91 - Södermalm

En liten oas för den som törstar efter passiv rökning...

Restaurang 91:an ligger på Ringvägen - ja just det - nittioett, snett mittemot (lustigt nog) IOGT-NTO och Eriksdalshallen. Här råder en minst sagt avslappnad och familjär stammis-stämning, alla känner (till) alla mer eller mindre. Menyn ryms på en griffeltavla och innehåller välkända bearnais-rätter, en del husmanskost samt också givetvis "plesca". Priser mellan 55 - 85 ribbor, klart godkänt! MEN man är inte här för att äta - utan man är här för att ta sig en sk. STOR STARKÖL; Norrlands för 29 kr glaset (40 cl), även det klart övergodkänt!. Traditionsenligt har de också någon form av "veckans erbjudande" (gäller mer eller mindre uteslutande Syltor). Inredningen går i mörkt trä, golvfasta bänkar med mjuk stoppning (en del sönderskurna...?) och en härlig liten bar längst in vid köket. (Barfläkt finns sommartid, men den är inte till för att fläkta bort röken, eller hur va' det nu...) För den som vill äta i lugn o ro finns här även en liten matavdelning (här röks det något mindre). På sommaren spikas uteservering upp - dock håller flertalet av stammisarna till inomhus. Att gå hit med en tidning är knappast nödvändigt då man oftast inom ett par minuter har kommit i slang med någon barmedlem alt. bartendern eller stammis. Kocken, och tillika ägaren, kallas för Momo och "bor" på restaurangen. På min väg till kneget om mornarna, dvs när jag inte tar knarren, brukar vi "måscha" på varandra - han dra då sin morgonjava och cigg.

På SyltBarometern erhåller Restaurang 91:an fyra (4) fimpar av fem (5) möjliga!

Ovan lilla recension skrevs under 2004. Under februari 2005 (till min stora förtvivlan) påbörjades en liten renovering... med hälsningen: "Vi hälsar både gamla och nya gäster välkomna den 1/3". Direkt kunde man ana ugglor i asfalten! Och sanna mina ord... Men det är med stor glädje man kort kan konstatera; de gamla gästerna finns kvar :o) Och ja - det är helt rent o frescht, så 'denna-där' starka fyran är längre inte lika självklar....
 

Grand Hôtel - Cadierbaren
Södra Blasieholmshamnen - typ mellan "Citimalm o Östermalm"

It's a dirty job but someone has got to do it...

Tjusningen och det charmanta med detta "sylt-testar-job" är att man aldrig riktigt vet vad man härnäst stöter på - både tillfällen och högtidsstunder kan dyka upp när man minst anar det! Ibland en högtidsstund på Restaurang 91:an bara för att vid nästa tillfälle, som denna gång, finna sig sittandes i baren på Grand Hôtel - Cadierbaren (uppkallad efter Régis Cadier som grundade hotellet 1874).

Som den mycket världsvane och bereste världsmedborgare jag är, försöker jag febrilt, i min svarta Euroline-jacka att smälta in bland det "fiiinare" klientelet... dock morsar min brolla snabbt på en långhårig polare, som lika gärna kunde ha suttit på Gröna Jägaren och hinkat bira. Kontentan är; en bred nationell och internationell publik av olika mått och slag. Som kuriosa kan nämnas att min brolla kom i slang med "Mr Volvo" - P G Gyllenhammar - senast han var här och bjöd då honom på en bira. (Johan, som 'brollan' heter, höll bl a en "föreläsning" i ämnet lunchrestauranger.)

Om inredningen finns det inte mycket att orda; elegant, sobert och stilfullt = noll poäng i SyltProtokollet. Och ölen då? Well - inte riktigt hit man går för en biras skull (Här ska man helst äta i den Franska Matsalen. Hrmm dyrt, men rättså vällagad mat - faktiskt..!) men önskar man graaaaaatis jordnötter till biran är det hit man går. För två öl får man vackert slanta upp med 130 spenar (notera att du får hela fyra [4] berka på 91:an, inkl dricks, till samma pris) men som sagt va så bjuder ju huset på tilltugget. Bardisken, som går i trä och med en marmorskiva som drinkunderlägg, är bekvämt hög. Och man finner sig väl till rätta i barstolarna med sin mjuk stoppning - som även går att snurra! Snurrar du medsols ett kvarts varv får du Stockholms slott att vila ögonen på. Undrar hur utsikten skulle ha varit den 7 maj år 1697..?

Bartendern, en äldre "gentleman", ger  intrycket: "Min bar. Här bestämmer jag." Vänligt men besämt. Drinkar kunde han allt tillreda, dock inte i något Tom Cruise-tempo! Summan av kardemumman...: Baren på Grand Hôtel är ett utmärkt val för den som vill uppleva lite internationell  touch 'n' elegance  och bara ta "denna-där" en öl eller drink en tidig kväll....

Trots all sin prakt, glans och stilfullhet erhåller baren på Grand Hôtel ("bara") en överkryssad fimp p g a sin totala avsaknad av den rätta SyltAtmosfären. SANTÉ!
 

Lika bra att gå på nock. På rot!

Denna sylta har rubbet:

• --> Ligger i en förort! Söderförort! Svedmyra!

• --> Omysigt stort - dock med en rätt så nice dämpad belysning (oavsett om sol ute).

• --> Helteckningsmatta.

• --> Fluffiga gardiner.

• --> Fejkade marmorbord, dock med relativt nyinköpta mörka o robusta trästolar.

• --> Jack Vegas-maskiner. (Finns det JV-maskiner så är haket i en division för sig själv...)

• --> KARIOKE (fre- och lördagar from kl 2100).

• --> Pizzor med bearnaise.

• --> Andra traditionella bearnaiserätter.

• --> Lätt alkoholiserade stammisar.

• --> "Veckans (månadens) erbjudande"

• --> Fullständiga rättigheter.

• --> Drivs av icke-svenskar.

Haket, som heter Myran's Restaurang och Pizzeria, ligger på Svedmyraplan, i anslutning till BEA (en ICA-butik, i två plan...) och ett servicehus - med allt vad det innebär... Alla stammisar sitter på den sida av restaurangen där det är tillåtet att röka, andra lokalbor (som faktiskt också går hit) sitter på den rökfria avdelningen för att äta. Själv intar jag alltid det sk barhänget, med en lånad tidning från restaurangen (en service fr deras sida...?), o snackar lite med "the staff".  Myran's Rest är alldeles perfekt att besöka för just den där "en-öl (kanske två)" efter att man har tippat på BEA och man är påväg hem till Tipslördagen. MEN vill man uppleva lite skådespel - "av aldrig tidigare skådat slag" - kan jag mycket starkt rekommendera ett besökt en fre-/lördagskväll för då är det KARIOKE-TIME! ("Say no more, say no more! Saaayyyyyyyyyyyyyyyyyy nooooooooooooo more!")  Ja just det; bäschen då? För en 40 cl mellis (Falcon) får man dega upp med 30 ribbor. Bärkan kan fås i 40, 50 eller 60 cl glas (stor, större, störst). Vem köper en liten öl nu förtiden?

Släng dig i väg(g)en Grand! Fem (5) fimpar av fem (5) möjliga. SKÅL!
 

Jaha – ännu en Sylta att skärskåda. Senast det begav sig var vi ”söder om söder” och även denna gång klamrar vi oss kvar i södertrakterna; Södermalm. Ett ”Mecka” för oss syltälskare (Kungsholmen går ju ”iochförsig” inte heller av för hackor)!

Väl framme vid kolossen Clarion hotel, mittemot Ringens köpcentrum, får man en kuslig känsla av det ökända Lubjankafängelset på Dzjersjinskijtorget i Moskva, som under sovjettiden innhyste säkerhetspolisens - KGB:s - högkvarter. MEN Clarion Hotel med sina stora panoramafönster som vetter ut mot Ringvägens outsinliga puls så här på en eftermiddag, är inte lika insynsskyddat som Lubjankafängelset. En annan skillnad som tål att nämnas är att det på Clarion går det bra att gå in, ta sig en öl och sedan gå ut igen. Lubjanka var väl mer av modellen: "Oneway ticket, oneway ticket... to ... Siberia."

Vi glider in genom den något för trångt dimensionerade svängdörren och möts av en ljuv, ljus och rymdliknande atmosfär samt ett välskuret möblemang i trendriktigt rätta bruna nyanser. Har man dessutom turen och gör entre vid rätt tid så ackompanjeras helheten av skönspelande klassisk "hissmusik" a la piano, LIVE – ger en mysig känsla av filmen Casablanca (och inte Sibirien).

Den stilrena baren, med en 42”s plasma-tv på väggen, ligger i nära anslutning till receptionen, till vänster på entréplan. Normalt sätt föredrar jag ett sk barhäng, dock inte här. Här finner man sig bäst till rätta vid det sk ”bar-bordet” som vetter ut mot Rinvägen. Kränger av sig ryggväskan, lägger Ferrari-kepan på ”bardisken”, tar två stadiga klunkar öl, lägger in en buring (snus) och bara låter ögonen slött notera vardagsstressen som råder ute på Rinvägen… Som alltid på ställen med mycket folk som kommer och går är det kul att studera ”typerna”; japanska turisthorder (som alltid gör allting tillsammans – helst i färgglada likadana kepsar), de cola in-the-media-hype-business-always-online-cola-människorna (redan med nästa generations mobiler – fast då heter det säkerligen något annat), lantisen från Åkarp och norrlänningen från Byske på någon sorts konferens eller konvent. De två sisnämnda (gäller både män och kvinnor) dricker normalt sätt sin veckodos av alkohol på en helg – MEN när man far på konferens till Stockholm så ska det givetvis drickas mitt på en torsdag, det gäller ju att slå an på en internationell och världsvan ton och attityd. Kan man i Portugal så kan man (fan) också här uppe i Älgriket – ”where we have ice-bears on the streets”!

Som sagt va’ – tråkigt har man inte här (har man någonsin tråkigt med en öl?!). Storstadspulsen utanför, salladsblandningen av typerna innanför och så har man ju givetvis alltid sin egen öl att fördriva tiden med… (”Du och ja’ Alfred….”)

Clarion-baren lämpar sig ypperligt för den där ”en-öl-efter-jobbet” ölen, eller som ett utmärkt val till ”vi-tar-en-drink-före-middagen” mötesplatsen. Helst en höst- eller vinterkväll när det är lite ruggigt ute och när man vill fly från ”verkligheten”, om så bara för en kort liten stund och liksom bara glida in i en annan värld – världen brevid verkligheten?

Tack vare att Clarion ligger där det ligger och för att typblandningen är som den är och att man (ibland) håller med live-foajémusik så erhåller Clarion Hotel en (1) starka fimp av fem (5) möjliga.
 

"Gullmarsplan verkar ju vara centrum för droghandel mm i söderort. Ett ställe där man inte vill ha sina barn drällandes." Citatet kommer från en förälder i min sons klass (1:an), som hade varit på ett sk klassombudsmöte. Ett av föräldrarombuden jobbar inom Polisen och de övriga hade på klassombudsmötet bl a fått en inblick i "kriminalitetsläget".

Alltså – skådeplan för denna gång är Gullmarsplan och närmare bestämt OLIVLUNDEN! Jag vill ju inte på något sätt hylla det "kriminella", men på något sätt börjare det bra med en sådan här sunkig miljö (förvisso har Gullmarsplan till det yttre renoverats upp en hel del – dock något svårare att renovera upp/bort det mänskliga sunket…).

OK – in på Olivlunden. Stabilt; hårt och lättskurat golv, rediga möbler och en hemsk snor-spy-grön färg på väggarna samt plikttroget upphängda Bajen-attiraljer. Syltan är hyfsat stor med både en matavdelning, med utsikt ut mot gatan, samt en rökig baravdelning längre in i haket (förvisso röks det överallt på restaurangen!) – där även baren ligger. Det börjar ju bra - First impression is always very importan.

Och det är här man håller till; på syltor dricker man öl – man äter inte på en sylta (kanske jordnötter). Men om man skulle behöva äta så finns givetvis alla de välkända bearnaiserätterna samt sliskiga pastarätter att tillgå. Om man har riktig med tur (beroende på hur man nu ser på saken) blir man i bästa fall serverad av en nykter och icke rökande barpersonl. Vilket annars är mer av normalstandard = lätt trött och utarbetad blick kryddat med en cigg i ena mungipan; ”-Vad vill du ha???!!!” eller ”-Nååååå!?” Publiken är stundtals av samma sort, nästan så att man ryser lite lätt hehe….

För en Falcon 50 cl. får man bella 36 spenar, 30 för en stor stark (Carbonaran kostar 65 kr). Storbilds-TV finns, dock inga JackVegas eller "Kariiioookee" – det är ju inte lysande, men det funkar!

Olivlunden, som lämpar sig för alla tillfällen när man ska dricka en-öl-åt-gången, ”er håller” fyra (4) av fem (5) möjliga fimpar på den numera berömda syltskalan.